Please activate JavaScript!
Please install Adobe Flash Player, click here for download

granovaissue1

14 GRANOVA VOLYM 1 ÅRGÅNG 2014 Hur Profeten Muhammed (fvmh) behandlade kvinnor ”Kvinnan inom islam är ju förtryckt, hon har inga rättigheter. Se bara runt omkring i världen i muslimska länder, större delen av kvinnorna där har inga som helst rättigheter utan ses bara som mannens egendom.” Dessa ord och liknande som dem är något vi ofta fått höra när vi diskuterat islam med vänner och bekanta. Det tragiska är att dessa påståenden i flera fall stämmer och att det, främst genom västvärldens media, är den bild folk har fått av hur islam behandlar sina kvinnor. Men är detta hur profeten Muhammed (fvmh behandlade kvinnan? Var kvinnan enligt honom tänkt att vara mannens egendom att göra vad han än ville med? Som ni förhoppningsvis vet så stämmer inte detta, profeten Muhammed (fvmh) hade istället stor positiv påverkan på hur kvinnan kom att behandlas både då och idag. Före och omkring tiden för profeten Muhammeds (fvmh) ankomst, hade kvinnor i alla länder samma ställning såsom slavar. Kvinnans ställning var sådan att hon inte kunde äga någonting, hennes man ansågs vara ägaren. När hon gifte sig blev hon mannens egendom och kunde på inga villkor skilja sig från honom, hur plågad hon än var. Mannen hade däremot rätt i en del fall, att skilja sig från henne utan några som helst orsaker. Skulle mannen överge sin hustru eller sluta upp med sina förpliktelser gentemot henne fanns det ingen lag som skyddade henne. Det var hennes plikt att avstå från sin lott och att arbeta för att försörja sig själv och barnen. Mannen fick slå sin hustru om han blev irriterad, medan hon inte ens fick höja rösten mot honom. Om en kvinnas man avled så förekom det i en del länder att hon tillföll hans släktingar, inte ens efter sin mans död fick kvinnan alltså någon frihet. Hon fick inte heller ärva honom utan avlägsna manliga släktingar fick istället ta del av arvet. Det finns många fler sådana här exempel om hur dåliga förhållandena var för kvinnan och hur uselt hon behandlades. Kvinnan hade inga som helst rättigheter och knappt något att säga till om. Mannen kunde mer eller mindre behandla kvinnan hur som helst. Genom Profeten Muhammeds (fvmh) ankomst blev dock alla dessa orättfärdigheter bortsopade i ett svep. Han deklarerade att Gud speciellt anförtrott honom uppgiften att garantera kvinnan hennes rättigheter. Han proklamerade i Guds namn, att mannen och kvinnan var jämlika. När de levde tillsammans skulle mannen och kvinnan ha lika rättigheter. Kvinnan skulle nu ha möjlighet att ärva sina föräldrar med samma rättigheter som sina bröder. Endast med hänsyn till att allt familjeansvar ligger på mannen och att kvinnan bara har sig själv att ta hand om, ansågs det att hon skulle ärva hälften så mycket som en man. Vanligtvis skulle modern liksom fadern ha arvsrätt efter en avliden son. Vid en äkta makes död skulle hustrun få ärva, även om det inte fanns några barn. Vid en makes död skulle heller inte hans släkt ha någon rätt över hans hustru. Hon skulle vara fri och om ett lämpligt tillfälle dök upp, skulle hon ha rätt att gifta om sig. Ingen skulle kunna stoppa henne från att göra det. När svårigheter uppstod i ett äktenskap och mannen och kvinnan kom överens om att de inte kunde bo tillsammans, kunde de upphäva giftermålet genom ömsesidigt samtycke. Om emellertid endast mannen skulle ha denna syn och inte hustrun, skulle i sådana fall mannen inte ha några rättigheter att återta vad han än hade gett hustrun. ‘‘När hon gifte sig blev hon mannens egendom och kunde på inga villkor skilja sig från honom, hur plågad hon än var.’’

Sidöversikt